Hur är det egentligen med gammal kärlek? Rostar den eller rostar den inte? En kompis till mig har nyligt blivit tillsammans med en gammal kärlek varav det har fått mig att fundera. För inte mer än ett år sedan så skulle hon aldrig   bli tillsammans med den killen igen, och nu så är hon alltså sambo med honom bara sådär. Och jag brukar vanligvis inte bry mig om sådant utan bara tycka att det är roligt att man hittar tillbaks till varandra efter några års bortavaro...men när jag vet att det är endast av bekvämlighetsskäl hon har tagit tillbaka sin gamla sambo som det får mig att undra lite. Är man beredd att inte hitta den stora kärleken när man istället väljer bekvämlighet? VIll man hellre vara trygg och bekväm istället för att uppleva den stora kärleken med passion och allt vad det innebär. Det är naturligtvis upp till vara och en hur man väljer att leva, men när den andra personen som absolut har henne som sin stora kärlek så tycker jag att det är fel av henne att låtsas att han är detsamma för henne.

Jaja nu ska jag vila min trötta kropp en stund.

Uppdaterar senare!

Ja nu är det lite senare :-) har legat i soffan med frossbrytningar och feber :-( men en Ipren senare så är man på benen iaf, dock återstår det väl bara att se hur länge ;-)

När jag låg framför Tv´n så var det reklam för fredagsprogrammen på 4:an, Idol såklart och programmet med Peter Magnusson och Co, personligen så tycker jag att herr Magnusson borde ta ledigt ett tag. Jag känner mig mätt på honom och hans karaktärer, han känns lite som en B-komiker för mig. Säkert finns det jättemånga därute som bara älskar honom, men jag gör det inte. Tycker bara att det är karaktärer med brats-frisyrer och alla karaktärer påminner om varandra på något sätt, ingen vidare imitatör är han heller. Nej bort med honom från tv-tablån och in med nåt som är roligt på riktigt.

Kan väl passa på att erkänna att jag inte är vidare förtjust i Björn Gustafsson heller, nu blir jag väl lynchad ;-)

Nej nu ska jag ta tag i verkligeheten igen.

Ciao!